Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Optik (läran om ljuset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
intet ljus in. Häraf framgår att ljuset ej kan
genomtränga väggarna, ehuru det går genom atrnosferen
och glaset i fönstren.
De kroppar, som ej genomsläppa ljuset, kallas
ogenomskinliga; de åter, som genomsläppa ljuset,
kallas genomskinliga eller genomlysande alltefter
mängden af det ljus de genomsläppa.
Då ljus utgår från en ljuskälla och framgår i samma
genomskinliga medium, går det rätlinigt och i alla
riktningar. En sådan rät linje, i hvilket ljuset
framgår, kallas ljusstråle.
Vi kunna lätt öfvertyga oss om ljusets rätliniga
gång genom att mellan ögat och ett brinnande ljus
föra en ogenomskinlig skärm. Ett annat bevis därpå
ha vi i den s. k. optiska kammaren, som utgöres af en
mörk kammare, dit ljuset genom en helt liten öppning
får inträda. På motsatta väggen erhålles en upp- och
nedvänd bild af ett föremål framför öppningen. Man kan
äfven i viss mån öfvertyga sig om ljusets rätliniga
fortplantning, då solljuset faller snedt in i ett
rum; man tycker sig då nämligen se ljusstrålen,
huru den går rätt fram. Vi böra då likväl observera,
att det endast är de belysta dammpartiklarna, vi se,
och ej ljusstrålen själf.
Då ljusstrålar träffa en ogenomskinlig kropp,
blir rummet bakom den mörkt; detta mörka rum kallas
skugga. Man särskiljer två slags skuggor, nämligen
kärnskugga, dit intet ljus kommer, och halfskugga,
dit ljus kommer från några punkter, men ej alla af
den lysande kroppen.
Solförmörkelse beror på att månens skugga faller
på jorden. Total solförmörkelse inträffar på de
ställen, som träffas af kärnskuggan, och partiell,
där halfskuggan faller.
Mån förmörkelse uppstår, då jordens kärnskugga träffar
månen; total, då hela månskifvan kommer in i skuggan,
och partiell, då endast en del af månskifvan kommer
in i skuggan.
Då ljuset är en vågrörelse, måste det alltid behöfvas
tid för detsamma att gå från ett ställe till ett
annat; vi kunna således tala om ljusets hastiglwt.
Den, som först bestämde denna hastighet, var en
dansk astronom Eömer. Detta skedde genom beräkning
af observationer på en af planeten Jupiters
månar. Sedermera har det lyckats bestämma denna
hastighet på flere sätt.
Enligt gjorda undersökningar är ljusets hastighet i
luft omkring 300,000 kilometer i sekunden; i vatten
är den omkring 225,000 kilometer. Ljuset fortplantar
sig alltså olika hastigt i olika kroppar. De kroppar,
i hvilka fortplantningshastigheten är mindre, sägas
vara i optiskt afseende tätare än de, i hvilka den
är större.
Ljuset behöfver för att komma till jorden från solen
S1/* minut, från planeten Neptunus 5 Va timme och
från den närmaste stjärnan, a lentauri, 3 Vi år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
