Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Småplaneterna - Jupiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna förenas till en planet, blefve hans tvärlinje
ej mera än omkring 70 mil och hans rymd blott en
sextusendel af jordens. Angående dessa små planeters
uppkomst har man förr tänkt sig sannolikheten af
att en. större planet haft sin bana ungefärligen
midt uti den ring, där nu dessa småplaneter kretsa,
och att denna planet genom någon häftig explosion
söndersprängts i en mängd smärre stycken, hvilka sedan
hvar för sig kretsat som själfständiga planeter. Detta
antagande kan dock af flere skäl ej gillas, utan
synes det böra antagas, att de bildats hvar för sig.
Jupiter.
Jupiter heter den planet, som är den första af de
stora och som för öfrigt är den största af dem alla,
till och med mer än dubbelt så stor som alla de
öfriga planeterna tillsammanstagna. Hans bana är mer
än 5 gånger vidare än jordens; afståndet från solen
utgör nämligen 78 millioner mil. Arets längd är 4333
dagar eller 50 dagar mindre än 12 af våra år. Jupiters
tvärlinje är mer än 11 gånger större än jordens eller
14170 nymil, och hans massa är 309 gånger större
än jordens. Då man känner Jupiters utomordentliga
storlek, skall det ovillkorligen öfverraska, att
dygnet där är ej ens hälften så långt som vårt,
endast 9 timmar 55 minuter 34 sekunder. Detta är
dock ett förhållande, till hvilket man vid första
blicken på Jupiter genom tub bör kunna sluta,
t}7, såsom fig. 11 visar, är Jupiter långt ifrån
rent klotformig, utan har en betydlig afplattning,
som genast utan mätning faller i ögonen. Under det
jordens axel genom, polerna är endast omkring 4 mil
kortare än ekvatorns tvärlinje, är denna skillnad
på Jupiter omkring l 000 mil. Lätt nog inses att
afplattningen just är en verkan af rörelsen kring
axeln eller den s. k. rotationen och att afplattningen
är desto större, ju hastigare rotationen är. En blick
i tuben eller på vår nyssnämnda bild visar oss genast
det anmärkningsvärda i Jupiters utseende. Tvärs
öfver ytan synas mörka och ljusa band, som äro
jämnlöpande sinsemellan och äfven med planetens
ekvator. Dessa band kunna ej tillhöra den fasta ytan,
om Jupiter har en sådan, ty de undergå oupphörliga
förändringar. Snarare skulle de vara att jämföra
med våra moln. Ingenstädes synes en fullkomligt
oföränderlig punkt på Jupiters yta, utan öfver allt
är denna täckt af de tunga molnbildningarna i den täta
atrnosferen. Att upprätta en karta öfver Jupiter låter
sig därför icke göra, emedan allt är föränderligt
likasom på solytan. Flere omständigheter gifva vid
handen, att denna systemets jätteplanet ännu ej på
ytan fullständigt antagit fast form, utan att han
ännu delvis är af solens natur. Han är sålunda till
någon liten grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
