Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men blef genom Estlands införlifvande inveckladt i en
vidtutseendc stormaktspolitik. Besittningen af Estland
och sedermera äfven Livland lände till Sveriges
förmån genom den rikliga tillförseln af spannmål,
som ännu ej i tillräcklig mängd kunde odlas inom
våra egna gränser, men Sverige invecklades därigenom
i en följd af oupphörliga krig och drogs från den
ena eröfringen till den andra, ända till dess de
svenska konungarne fattade den djärfva planen att
lägga alla länder rundt omkring Östersjön under det
svenska väldet. Sveriges segrar i trettioåriga kriget
under Gustaf II Adolf och hans fältherrar tryggade
reformationens bestånd i Tyskland och gjorde vart
land till en af Europas stormakter. Denna ställning
visste det att upprätthålla under hela 1600-talet. Men
dess bevarande öfversteg dock till sist vårt folks
krafter, .och under Karl XII, den siste konungen af
den pfalziska ätten, sjönk Sverige omsider, efter en
fruktansvärd kamp med alla sina grannar, ned från
sin dyrt köpta storhets höjd. Ur sammanstörtandet
af det svenska stormaktsväldet lyckades vårt land
dock rädda den värdefullaste af sina eröfringar,
nämligen de skånska landskapen. Dessa hade af ålder
hört till det danska väldet, men smälte lätt och
hastigt samman med Sverige, som därigenom samlade
halföns södra del under sitt välde och i stället för
en lång och t>säker landgräns fick i Öresund en klart
och bestämdt utstakad naturlig gräns mot Danmark.
Endast långsamt repade sig Sverige efter de oerhörda
uppoffringar, som Karl XII:s krig kostat det. Fruktan
för det kungliga enväldet, som de pfalziska konungarna
tillägnat sig till sitt eget och landets skydd mot
adelns genom krigen växande makt, men som under Karl
XII varit nära att leda till landets undergång, blef
nu så stor, att man under den s. k. frihetstiden gick
till en motsatt öfverdrift genom regeringsmaktens
ytterliga försvagande. Frihetstiden utmärkes därför
af stor politisk oreda, men på samma gång af ett
kraftigt förnyelsearbete i det inre. Gustaf IILs
lysande, men äfventyrliga regering indrog landet
i ett krig med det numera ofvermäktiga Ryssland,
som väl slutade utan förlust, men som clock visade
Ryssland nödvändigheten att trygga sin hufvudstad
Petersburg mot öfverfall från svensk-finska sidan
genom Finlands införlifvande. Därtill begagnade det
första bästa lägliga förevändning, då Sverige oklokt
uppretat den mäktige franske kejsaren Napoleon emot
sig. År 1809 lösrycktes Finland efter en kort, men
häftig kamp från sin mer än femhundraåriga förbindelse
med Sverige. Svenskarne af satte sin halft sinnessjuke
konung Gustaf IV Adolf och inkallade till tronföljare
en af Napoleons fältherrar, fransmannen Bernadotte,
hvilken som svensk konung antog namnet Karl XIV
Johan. Genom hans deltagande i det allmänna kriget
mot Frankrike vann Sverige ett slags ersättning-för
Finlands förlust genom unionen med Norge 1814.
Efter Gustaf IV Adolfs afsättning och det af Gustaf
III delvis’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
