Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
äro ett upplyst och välbärgadt folk och välståndet
större och allmännare utbredt än i det öfriga norden.
Religionen är luthersk.
Det danska folkets förfäder hafva från urminnes
tider varit bosatta i Danmark, som företer
samma slag af minnesmärken från forntiden som det
närliggande sydliga Sverige. Landets fruktbarhet har
sannolikt långt tidigare än i det öfriga nordliga
Europa ledt till uppkomsten af en talrik och tät
befolkning. Danmark har troligen förr än de andra
nordiska landen slutit sig samman till ett rike,
som, flere gånger söndradt, dock åter förenade sig
och till hvilket äfven hörde de skånska landskapen
på östra sidan om Öresund. Danskarnes deltagande i
vikingatågen gjorde dem till herrar Öfver Nordsjöns
alla kuster och lade för en kort tid England och Norge
under det danska väldet, men beredde äfven insteg för
kristendomen, som efter år 1000 lyckades fullständigt
besegra den gamla asaläran. Under medeltiden växla
tider af storhet och inre förfall, då Danmark än är
den härskande makten i Östersjön, än sönder-slites af
långvariga och förödande inre strider. Vid slutet
af medeltiden efter inbördeskrigens upphörande
blef Danmark för en kort tid den ledande makten
inom kalmar-unionen. Men med dess stiftarinna
Margareta utgick den gamla konungaätten, som genom
arfsrätt var inhemsk i Nordens tre riken; och de
nya konungarne af tysk härkomst bragte unionen,
hvars bestånd skulle gjort Norden till en af Europas
stormakter, genom oklok och dålig styrelse till
undergång. Endast Sverige lyckades dock frigöra
sig, hvaremot Norge intill ]814 fortfor att lyda
under Danmark. Det senares historia rör sig i
nyare tider hufvudsakligast kring sträfvande t att
bevara dess maktställning i Öresund och striden
om de tyska gränslanden. Öresund var af ålder en
af världssjöfartens allra förnämsta stråkvägar,
och dess betydelse har på senare tider tilltagit i
bredd med östersjölandens tillväxt i folkmängd och
rikedom. Såsom härskande öfver bägge stränderna af
Öresund kunde Danmark råda öfver denna farled och
lade där dryga tullar på sjöfarten, hvilka bildade
en mycket viktig del af dess statsinkomster. Det
låg därför under medeltiden i .ständig strid med
de mäktiga hansestäderna, för hvilka det var ett
lifsintresse att hålla sjöfarten mellan Nordsjön och
Östersjön fri och öppen och som därför af all makt
arbetade på Danmarks försvagande och kalmar-unionens
upplösning. Af samma anledning kom det äfven i strid
med Sverige, och efter att förgäfves ha sökt lägga
detta land under sitt välde nödgades Danmark snart
mot dess växande makt värja sitt eget område, intill
dess de skånska landskapen ’genom freden i Roeskilde
1658 gingo förlorade och Öresund blef gräns mellan
båda rikena. Först efter 1857 råder fullständig
tullfrihet i sundet. Gränslandet Sönder-Jylland,
sedermera efter sin hufvudstad kalladt Schleswig,
hörde ursprungligen till Danmark, men kom för en tid
under det tyska landskapet Holstein. Sedan äfven detta
1460 hemfallit till Danmark, Enhvar sin egen lärare.
. 4t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
