Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 .
lig kraft häfdade den kejserliga makten mot
härsklystna påfvar och uppstudsiga vasaller. Häftigast
rasade kampen i Italien. Där aktades påfven
såsom värnare af det nationella oberoendet mot
de såsom barbarer ansedda germaniska inkräktarne
och stödde sig klokt på de uppblomstrande, efter
själfstyrelse sträfvande städerna, som begagnat
sig af föregående tiders förvirring för att göra
sig fria under en författning, som mestadels var
bildad efter romartidens mönster. Främst bland dessa
städer stod nu Milano i Lombardiet, och kejsaren hade
mot dem hårda strider att utstå, hvarvid en gång en
mäktig vasall, den welfiske hertigen Henrik lejonet
af Sachsen och Baiern, genom sin vägran att strida
ådrog kejsaren ett allvarsamt nederlag, men slutligen
själf genom förlusten af sina länder måste bota för
sin brist på trohet. Welferna täflade om kejsarkronan
med hohenstauferna eller, såsom de äfven kallades,
waib-lingarne (i Italien ghibellinerna) och slöto sig
därför till påfvarne; wel-fer och ghibelliner blefvo
äfven följande tiders partinamn i striden mellan
påfliga och kejserliga. Äfven som segrare mäktade
Fredrik ej böja sina fienders trots och måste själf
djupt ödmjuka sig för påfven, som lät kejsaren hålla
stigbygeln, då han steg till häst. Förut är nämndt,
huru Fredrik i sin höga ålderdom trädde i spetsen
för det tredje korståget och därunder omkom.
Hans son Henrik VI skaffade riket en ansenlig
tillväxt. Det normandiska riket på Sicilien hade
genom konung Roger II (till 1154) blifvit det
härskande i södra Italien och på Medelhafvet,
och under skydd och vård af honom och hans ätt
uppstod här en rik inhemsk kultur, där normandiska,
byzantinska och arabiska element smälte samman
till ett egendomligt helt. Henrik förmälde sig med
arftagerskan till detta rike och undanröjde med stor
grymhet sina medtäflare om tronföljden. Efter hans
tidiga död 1197 fick påfvemakten genom Innocentius
III tillfälle att under tronstriderna mellan welfer
och ghibelliner lyfta sig till en höjd, som blef
ödesdiger för hans son Fredrik 77(1218-1250). Fint
bildad och med en fullständig normandisk uppfostran,
ansågs han af sia tids råa trosnit som kättare,
hvilken uppfattning påfvarne icke försummade att
utbreda. Hans kringgående af ett korstågslöfte,
då han på den fredliga underhandlingens väg för en
tid återvann Jerusalem, och hans fördragsamhet mot
muhammedanerna, som han ville förena med de kristna
till gemensamt försvar mot en ny och fruktansvärd
fiende, mongolerna, gåfvo ökad näring åt denna
tro. Efter långvariga strider förklarades han
slutligen genom påfvens försorg för afsatt och dog
med brutet lefnadsmod 1250. En hans son bar några år
kejsarnamnet,, me dan andra ’stupade i Italien eller
försmäktade i dess fängelsehålor. Den siste af ätten,
hans sonson Konraåin, sökte 1268 återvinna Neapel,
som påfven gifvit åt en fransk prins, Karl af Anjou,
men blef fången och afrättad. Så slöt hohenstaufernås
stolta ätt, och därmed var det tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
