Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
annan vinst för Frankrike än en del af Lothringen
och utan att det lyckats frånrycka kejsaren de
land i Italien, som det gjort anspråk på. Utan att
fiendskapen därför upphörde, blefvo dessa krig
ej fullföljda med anledning af trosstriderna,
som efter 1562 bröto ut i en rad af ursinniga
inbördeskrig, hvilka fortfore under hela den tid, då
landet regerades af Henrik II:s tre söner, de sista
konungarne af huset Valois. Hugenotternas anförare
voro prinsen af Condé, konungahusets frände, och den
högsinnade amiral Coligny; i spetsen för katolikerna
stodo hertigarne af Guise, under det de svaga
konungarne styrdes af sin svekfulla moder, Katarina af
Medici. Längre fram trädde i spetsen för hugenotterna
en annan medlem af konungahuset, den unge konung
Henrik af Navarra, ett litet rike mellan Frankrike och
Spanien. En aftalad förlikning skulle bekräftas genom
Henriks förmälning med konung Karl IX:s syster, till
hvars firande en mängd hugenotter samlat sig i Paris -
då på drottning Katarinas anstiftan ett förfärligt
blodbad tillställdes mot de intet ondt anande
hugenotterna. Det var den s. k. Bartolomeinatten
(den 24 augusti 1572). Den gamle Coligny mördades,
och Henrik undgick samma öde blott genom en hastig
öfvergång till katolska läran. Slaktandet fortsattes i
landsorten, till dess öfver 30,000 hugenotter förlorat
lifvet. Men blodsdådet hade hos hugenotterna, till
hvilka Henrik af Navarra snart åter slöt sig, väckt
ett vildt hämdbegär, och kampen upplågade på nytt
med rasande förbittring. Karl IX dog snart i en af
samvetskval förvärrad sjukdom (1574) och efterträddes
af den tredje brodern, den fege vällustingen Henrik
III. Då denne låtit döda den alltför mäktige hertigen
af Guise, blef han i sin ordning mördad (1589), och
nu var Henrik af Navarra närmaste tronarfvinge. Men
katolikerna, understödda af Filip II, uppbjödo
det yttersta för att hindra kättaren att bestiga
Frankrikes tron, till dess den i trossaker skäligen
likgiltige Henrik IV lyckades vinna sitt rike genom
att till allmän harm för protestanterna för andra
gången blifva katolik. Därmed voro troskrigen slut,
och Henrik gjorde sitt bästa för att genom en
vis regering utplåna spåren af deras förödelser,
under det han genom ediktet i Nantes (1598)
skyddade hugenotternas religionsfrihet. Hans sista
tid egnades åt en storartad plan att bryta huset
Habsburgs makt och förena Europas flesta stater
i ett enda stort fredsförbund. Men innan han fick
tid att fullfölja sina afsikter, blef han mördad
(1610), sannolikt på jesuiternas anstiftan. Under
det alla dessa strider utkämpades för den reformerta
lärans försvar, vann lutherdomen stora framgångar i
norden och östern. Kristian II hade äfven i Danmark
stödt sig pä borgare och bönder gent emot adeln
och kyrkan, och hans regering förflöt under ständig
växling mellan våldsamma blodsdåd och storartade,
men aldrig fullföljda ansatser till framtidsdigra
reformer. I Sverige hade han inbillat sig nedslå allt
motstånd genom Stockholms blodbad, men däri hade han
storligen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
