Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
fängelse. Den andra skref lian under sin höga ålderdom
under en ständig strid mot bekymmer och motgångar af
alla slag.
Vi ha redan på tal om riddarromanerna nämnt
anledningen till bokens affattande, Cervantes önskan
att genom en parodierande framställning af en ur
riddartidens ram försatt vandrande riddares missöden
och äfventyr döda den allt uppslukande smaken hos
publiken för dylika riddarromaner. Detta mål nådde
Cervantes äfven på det mest lysande sätt. Efter Don
Quijotes utgifvande kom icke någon ny rid-darroman
ut. Men utom detta negativa mål hade skalden äfven
vunnit ett annat. Han hade skänkt världslitteraturen
en realistisk roman, hvars make nian förr ej skådat
och som ej heller sedan öfverträffats vare sig i fråga
om uppfattningens adel eller skildringarnas skärpa,
finhet och friskhet.
Den tragiska bilden af den stackars Don Quijote,
som rider ut i världen för att kämpa för de ideal
han i riddarromanerna lärt sig svärma för, och hans
komiske väpnare stå för alla tider som oöfver-träffade
typer för den ädla, men missriktade idealismen och
den envisa prosan.
Novelas ejemplares, som utkommo 1613, äro ypperliga,
friska och gladlynta skildringar ur samtidens lif.
Utom dessa arbeten skref Cervantes på sin ålderdom en
öfverdrifven äfventyrsroman Persiles’ och Sigismundas
lidanden, utan all betydelse, men som han själf
med ej ovanlig författarsvaghet satte högst af alla
sina verk.
Med Cervantes hade roman- och novell-epiken
kulminerat. Hans efterföljare äro icke af den
betydelse, att de i denna korta framställning behöfva
nämnas.
Vi öfvergå därför nu till epokens andra stora
litteraturgren, dramat.
Den förste som här möter oss är Löpe Felix de Vega
Caipio. Löpe de Vega föddes i Madrid 1562. Liksom sin
store samtida Cervantes föddes Löpe i fattigdom och
förde ett stormigt och oroligt lif, men under det att
Cervantes dog i nöd och bekymmer, vände sig lyckan
snart för Löpe, och han dog som nationens gunstling,
höljd af rikedom och ära. Många voro dock de växlingar
i hvilka hans rörliga lynne och hans lifliga blod
försatte honom. Han var ömsevis soldat och ämbetsman,
måste en tid smaka landsflyktens bitterhet, var gift
två gånger, tills sorgen öfver hans andra hustrus död
kom honom att anlägga tonsuren. Nu blef hans lif i
yttre måtto lugnt, och han kunde i frid och ro ägna
sig åt den oerhörda litterära produktion, som gjort
honom känd som alla tiders störste mångskrifvare. Han
dog 1635 i Madrid.
Löpe de Vegas verksamhet sträckte sig öfver alla
områden. Han skref epos - vi ha redan omnämt hans
episka dikt Angelicas skönhet -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
