Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Dess fader är Honoré de Balzac, som midt under
romantikens blomstring i sin stora romancykel La
comedie humaine (Mänsklighetens komedi) gaf de mest
skarpa, sanna och genialiska skildringar af sin
samtid, julimonarkiens Frankrike.
I Balzacs spår följde bröderna Goncourt samt Gustave
Flaubert, som försökte att på skildringar af den
dunkla forntiden tillämpa realismens hela noggrannhet
i fråga om tidstrohet och färg.
I Frankrikes nuvarande ytterst rika romanlitteratur
kan man urskilja två riktningar, en, där
värklighetsskildringen mera sofrar sina ämnen,
representerad af Alphonse Daudet, en annan, där
författarne utan hänsyn skildra allt, ja företrädesvis
just lifvets skuggsidor, och det med en minutiös
noggrannhet, som hvarken ryggar tillbaka för de mest
ohyggliga eller de mest sedligt motbjudande detaljer.
Ledaren för denna riktning är Emile Zola, Balzacs
direkte efterföljare, som, liksom denne skildrat
borgar kungadömet, i sin stora, nu fullbordade
romancykel Les Rougon-Macquart, gifvit oss bilder af
andra kejsardömets Frankrike.
]. Zolas spår följa många. Mest talangfull bland
dem torde Guy de Maupassant vara, men äfven mest
hänsynslös i fråga om valet af ämnen.
På den vetenskapliga romanens område har Jules Verne
vunnit ett frejdadt namn. Med omfattande kunskaper
förenar han en uppfinningsförmåga och berättartalang,
som endast kunna jämföras med Dumas d. ä:s.
Äfven lyriken har många representanter. På romantikens
botten stodo ännu de stora formskärarne Leconte
de Lisle och Théophile Grautier; en förmedlande
hållning intages af den blide Franpois Coppée samt den
elegante Sully-Prudhomme. Däremot ha alla den moderna
skepticismens och sedliga hållningslöshetens tankar
funnit en lika genialisk som våldsam och hänsynslös
representant i Jean Richepin.
Emellertid tyckes nu realismen snart ha sagt
sitt sista ord. Dess ensidighet har i sin ordning
framkallat reaktion. Richepin har på sista tiden från
ateist omvändts till mystiker, och äfven inom romanen
finns det nu en riktning med Paul Bourget och Pierre
Loti (Julien Viaud) i spetsen, hvars medlemmar sätta
känsla och fantasi högre än en krass fotografi af
verkligheten och för hvilka tillvaron icke slutar
vid sinnevärldens gränser.
England.
Det engelska språket, bildadt af de många olika
stammars munarter, som efter hvarann invandrat till
och härskat öfver landet, blir först sent färdigt. Man
kan knappt sätta tiden för daningens slut tidigare
än till midten af 1300-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
