Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
Det är nog äfven hos oss så, att romantikerna
mycket ifra för folkvisans studium. Men under det
att t. ex. i Tyskland den förnämsta samlingen af
gamla folkvisor göres af nyromantikerna, är det hos
oss två göter, Geijer och Afzelius, som genom sin
folkviscsamling i det fallet intaga främsta rummet.
Af vida större betydelse än dessa båda mer eller
mindre ensidiga skolors medlemmar blefvo dock för
vår litteratur de skalder, som, om de än med sina
sympatier lutade åt det ena eller andra hållet eller
voro upptagna i den ena eller andra kretsen, dock i
det hela utvecklade sig själfständigt.
Deras rad börjas redan ät dem, som bilda en
Öfvergång mellan
den gamla och den nya tiden, af Franzén, hvars
betydelsefullaste alster föra honom till den förra,
samt af Wallin, som i sina förnämligaste arbeten
tillhör den senare.
Johan Olof Wallin (1779-1839) började i den
gamla skolans anda. Han var en förträfflig
sällskaps-visediktarc; därjämte diktade han
lärodikter i gammalt maner. Sin största betydelse
har han emellertid som andlig skald. Här företräder
han lika kraftigt, som Franzén gjort det innerligt,
en ny, djupare utveckling. Detta visar han dels i sitt
retoriskt praktfulla skaldestycke Dödens engel,
dels genom sitt sanktionerade psalmboksförslag - i
hvilket ej mindre än 126 psalmer äro författade af
honom själf - detta religiöst-poetiska mästerverk,
som man nu är i farten med att »revidera».
Jämte Wallin framträdde den man, som skulle trycka sin
prägel på hela deri kommande utvecklingen, Sveriges
i utlandet mest kände skald: Tegnér.
Esaias Tegnér (1782-1846) började som helt ung att
dikta i den franska smakens anda, men öfvergaf
dock snart denna riktning och slöt sig till
goterna. Påverkad af dem, fattade han tycke för de
nordiska ämnena, men hans omfattande bildning räddade
honom från hvarje ensidighet. Han danade sin form i
det klassiska Hellas’ skola, och klar-
Wallin.
stora, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
