Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
udde, sade Klas. Annars drifva vi ända ner till
Norsholm, och då vet ingen, hur det kan gå.
Ett besynnerligt lugn tycktes hafva kommit
öfver dem alla. Ty ingen sade ett ord, men hvar
våg, som kom, lyfte dem högt upp i luften, och
för hvar gång syntes i skymningen den skogiga
udden alt närmare. När de sjönko ned igen, var
stranden som borta, och de sågo ingenting annat
än vräkande vatten och fräsande skum.
Nu voro de midt ute på sjön, och de sågo,
att den strand, hvilken de i ilande fart nalkades,
var fullsådd med stora stenar.
— Båten blir sönderslagen, sade Erik.
I detsamma kastade en oerhörd våg ekan på
sidan och slog till Kalles åra, så att den kom på
tvären i vattnet.
— Djäflar anamma, sade Kalle.
— Tyst, Kalle, sade Klas högtidligt. Du vet
inte, hvar du kan ligga i natt.
Därpå tog han ett väldigt tag med vensteråran,
och åter stod ek än rätt upp på toppen af en våg.
— Kan du inte be en bön, Erik? sade Klas.
Han var aldeles hvit i ansigtet.
Erik spratt till. Han satt just och tänkte på
döden och på modern och fadern hemma.
— Gud i himmelen hjälp oss, sade han med
låg och darrande röst. Och därpå började han
med »Fader vår».
I början skämdes han för kamraterna. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
