Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Han ansågs vara den ende af de teologiska
professorerna, som utöfvade något personligt
inflytande på sina lärjungar, och man visste, att
antalet af dem, som sökte hans enskilda
vägledning, var stort både bland studenterna och bland
societeten.
Han var en varmt öfvertygad man, det visste
Grane, och det var detta, som innerst gjorde, att
han kunde besluta sig för detta steg, som trots
alt dock var honom motbjudande. Han hade
något af en fanatiker i sina djupt liggande, af en
hemlig inre glöd brinnande ögon, och när han
talade, var det aldrig häftigt, utan orden kommo
med en dämpad, nervös styrka, som hela tiden
man hörde honom, gjorde, att man satt som i ett
slags bäfvan för, att den hemliga vulkanen inom
honom skulle komma till utbrott. Under hela
tiden såg man eller kände dessa ögon, i hvilka
hans andes hela eld tycktes hafva samlat sig för
att blifva till en magnetisk kraft, som med mildt
våld fängslade alla blickar. Och ur dessa ögon
talade förkroppsligad den underbara mystik, som
lefde i hans ord.
Hans inflytande var oerhördt. Ty han hade
genom själfva sin personlighet återinfört den gamla
katolska bikten. Studenter kommo till honom,
förtrodde honom sin ungdoms öppna eller hemliga
synder, fingo råd, varningar och upprättelse och
gingo ifrån honom med löfte att börja ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
