Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Den stora dagen kom, och precis klockan half
sju stod Erik Grane i professorns förstuga och
ringde på en liten klocksträng, som hängde ned
öfver ett fönster, inifrån beklädt med hvita
mus-linsjalusier. Professorn kom själf och öppnade, och
efter ett ögonblick befann sig Grane i hans rum
sittande på hörnet af en chaiselongue, medan
professorn själf tagit plats i gungstolen midt emot honom.
Det var skumt i rummet, och nästan som i en
dröm såg han de stora bokhyllorna, som sträckte
sig rundt omkring rummet, skrifbordet, på hvilket
en afbildning af Thorvaldsens Kristus glänste fram
i mörkret, och professorns ögon, som han
instinkt-likt kände hvila på sig.
Det föll en underlig stillhet öfver rummet, tills,
professorn yttrade:
— Ni måste säga mig något om er själf, om
jag skall kunna säga er något.
Grane kände sig plötsligt, som om han setat
ensam i ett stort öde rum, och på långt håll hört
en röst, som var honom främmande. Alt hvad
han tänkt säga — och han hade gång på gång
tänkt sig, hur han skulle börja, hur han skulle
berätta, hur han skulle framställa saken, varmt,
vältaligt, utförligt — men alt detta liksom
dunstade bort, och han sade endast:
— Jag har flere år tänkt att bli prest.
— Nå.
— Jag tror icke, att jag kan det nu mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
