Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Han tyckte sig iakttaga, hur professorn talade
särskildt med hvar och en utom med honom, han lät
bli att dricka té, bara för att ej behöfva bli
serverad af professorskan, och han tog det som en
särskild vänlighet, när den äldre teologen frågade
honom, hvilken nation han tillhörde, och hvilken
examen han läste på.
När han skulle gå sin väg, bad professorn
honom komma snart igen, och ban föraktade sig
själf, för att han ej hade mod att säga bestämdt
nej, utan stillatigande bugade sig.
Men när han kom ut, var det stjärnklart, och
hög hvälfde sig himmelen öfver gatornas trampade
snö, de blänkande lyktorna och de låga husen.
Han ilade framåt, som om han varit förföljd, men
när han kommit så långt bort, att han kände sig
ensam, stannade han och drog djupt efter andan,
medan en varm, befriande känsla strömmade
genom hans bröst och lockade tårar i hans ögon.
Men i nästa ögonblick kom minnet öfver honom
igen, och nu tänkte han på, hvad han skulle ha
sagt då och då och då, hur han borde ha svarat
professorn. Ah, han tyckte, han borde ha kunnat
tala så, att ingen skulle ha haft ett ord att
invända.
*— Du är en narr, sade ban till sig själf, står
du inte här och exalterar upp dig till .less
att du kanske också tror dig ega något af den
där Herrans underbara inspiration. Här står du
Erik Grane. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
