Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
-— Joo, det var hon.
Han kom • in i ett litet prydligt förmak och
satt en stund och väntade.
Om en stund kom Ellen. Ja, gudskelof. Hon
var ensam. Lycklig och glad stod han där med
studentmössan i hand och log mot henne.
— Jag fick lof att komma upp för att säga adjö.
Hon sträckte båda händerna emot honom.
— Hvad det var snällt af er.
De satte sig båda. Grane kunde ej taga sina
ögon ifrån henne.
Hennes friska skönhet liksom utstrålade en
värme, hvilken gjorde honom både beklämd och
lätt om hjärtat. Hon hade ett sätt att sticka ena
handen i sitt burriga hår, som han tillbad.
De talade om ditt och datt, ingen sade
mycket. Grane trefvade oupphörligt med handen i
bröstfickan.
— Hvad har ni där? sade hon till sist.
Grane tog fram en bok och räckte henne den.
Hon rodnade och såg ned.
— Ni har varit så snäll emot mig, sade han.
Och därför tänkte jag . . .
Hon tog den tveksamt oeh såg på den. Det
var Ibsens »Peer Gynt», inbunden i klotband med
guldsnitt.
Hela hennes ansigte glänste till.
— Ah, hvad ni är snäll. Hvad ni är rysligt
snäll. Jag har önskat mig den . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
