Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•177
— Ah, pojken får inte, hvad han behöfver, på
bondlandet.
Det kom öfver Granes bela människa något
öfverdådigt och muntert, som ban aldrig alt sedan
sina barnaår vetat, hvad det ville säga, ett begär
att lefva, att njuta, att vara ung, glad, som han
aldrig känt förut.
Och i ett anfall af ysterhet skref han till och
med i slutet af sin dagbok verser så frivola, att
de i det fallet kunnat anstå en Rabelais.
Men efter denna tid kom en annan. Och då
infann sig äcklet och ledan. Han märkte, att ban
kommit in i en labyrint, till hvilken ingen Ariadne
gifvit honom ledtråden, som förde tillbaka ut i
dagsljuset.
Tv hos de män, som ej aldeles tappat bort
sig själfva, kan aldrig behofvet efter en kvinna
tillfredställas, genom att den fysiska lustan får sitt
naturliga aflopp. Behofvet kan förslöas och
glömmas, men den moraliska brist, som då inträder,
är förstörande för bela människan. Det fins
karaktärer, hos hvilka detta behof, sedan kroppens kraf
genom det rent yttre umgänget en gång blifvit
mättadt, rent af tillväxer. Det fins män, som ej
kunna finna någon ro hvarken till kropp eller själ,
så länge ensamhetstillståndet varar, detta må för
öfrigt lefvas, hvad man kallar kyskt eller icke.
Detta är en af naturens stora hemligheter, som
kunna förklara mycket för dem, som vilja förstå.
Erik <intm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
