Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•229
till hvad pris som hälst, måste gå ut på ett kafé, på
en restauration, hvad som hälst. Men på nation
ville han inte gå. Där skulle han tvingas att supa
och dricka brorskålar, han skulle träffa alla dessa
människor, hvilka han nyss sett klädda i officiel
nationsmask, nu afklädda, visande sitt bättre jag,
naturliga, glada, rusiga och öppenhjärtiga, och han
fruktade rent af, att han skulle tycka om dem då
och af detta tycke förledas att glömma deras
grundsatser. Men ut måste han. Och med feberaktig
oro spejade han omkring sig på gatorna, i hopp
att få se någon bekant. Han gick från lokal till
lokal, stannade med öfverrocken på innanför
dörren och undersökte med ögonen hvarje bord för
att finna några bekanta, hos hvilka han kunde
slå sig ned. Men lyckan var honom ogunstig, och
han befann sig snart på gatan igen med en känsla
af ensamhet, irritation och missräkning, så stark, att
han måste le åt sig själf, som kunde lägga denna
lilla sak så hårdt på sinnet.
Och dystra tankar växte inom honom, löjligt
dystra tankar, om man så vill. Men de kännas
ej mindre svårt för det, när de komma.
Plötsligt fattade han sitt beslut. Klockan var
då öfver tio. Han gick in på Gillet för att få en
bit mat och satte sig ensam vid ett bord. Hans
blod brände, och han förtärde med feberbrådska
den kalla rostbiffen, som lian bestält. för att spara
tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
