Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
ro hos denna natur som hos en vän med en
önskan, att ingen dag måtte komma och störa denna
den stora, tysta hvilan? Och samtidigt erfar man
en rysande känsla, inan ser träden och bärgen
forma sig till mystiska figurer, man drömmer, att
osynliga väsen befolka denna skimrande verld, och
man tycker sig vara i slägt med dem Och
fantasien skapar sig gu,dar, och när dagsljuset
kommer, minnes man g«darna. Nu står en annan
tid för dörren. Men därför har den inte stigit
in och gjort sig hemmastadd. Det är märkvärdigt,
hvad alting går långsamt. Man vet ett, och ändå
vill man tro ett annat. Och ännu beherskar
svagheten oss alla.
— Det är lätt för dig, sade Grane, du kan
önska upplösningen. Men jag . . .
Han tystnade i känslan af att ha varit ogranlaga.
Schultz log.
— Förr än människan kan känna detta, sade
han, är hon icke duglig att lefva. Mins du, hvad
du själf sade en gång för många år sedan: »Den
som ej törs tro, hvad han vet, är en stackare.»
Båda tystnade, och en underlig stillhet kom
öfver dem. Grane kände det, som om han i detta
ögonblick kastade en lång blick fram i sitt eget
lif, och han i denna blick sett, hur längre fram i
tiden en stjärna tindrade, en stjärna, som skulle
blifva till en värmande sol, när han bara var den
tillräckligt nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
