Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•274
kåren skulle altså sammankallas. De liberala ibland
studenterna jublade, de konservativa svuro ve och
förbannelse. Endast några invigda lågo öfverlägsna
leenden och sade:
—- Det går inte.
Och det gick inte.
Inspektor i nationen begagnade sig af den
rätt, han enligt stadgarna egde, men aldrig
brukade begagna, att vägra sin underskrift till
nationens beslut. Beslutet blef altså af formela skäl
utan verkan. Och nu led det fram mot våren.
— Låt dem bara hållas, sade de kloka och
förståndiga. Den som vinner tid, vinner alt. Bara
vi komma fram till första maj, och festandet
börjar, så tystas hela saken ned af sig själf.
Samma afton, när man fått visshet om saken,
hade Grane gått hem till Schultz, som nu bodde
två trappor upp i Skytteanum.
De sutto i Schultz yttre ram. Lampan var
tänd, men skrifbordet såg ordentligt och städadt
ut, som om ingen arbetat där på bela dagen.
Grane var ovanligt retlig. Han kunde inte
sitta stilla. Oupphörligt bytte han om plats. An
satt han i soffan, en gränsle på en stol, än gick
han upp och ned på golfvet, än befanns han
sittande på skrifbordet med fötterna på
skrifbords-stolen. Schultz däremot såg lugn ut, men ett
vemodigt uttryck låg i hans ögon, fast han ofta log.
— Ja, sade Schultz till sist, nu är du i eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
