Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•323
snyftning lade hon armarna om hans hals. Han
sköt henne -åt sidan.
— Gå ut litet, sade han bedjande.
— Det är icke långt kvar, mumlade flickan.
— Bara ett ögonblick, sade han med osäker
röst.
Karin gick ut, modern slog upp ögonen och
fick se honom.
— Ändtligen, sade hon och ville resa sig upp,
men förmådde ej, utan sjönk tillbaka mot
kuddarna igen.
Erik gick fram till henne och kysste hennes
panna. Modern höll hans hand och såg länge på
honom.
— Tack, för att du kom, sade hon.
Hennes röst lät lugn och klar.
— Jag har längtat mycket efter dig.
Erik låg på knä med hufvudet lutadt mot
moderns barm. Aldrig hade ban så som nu känt,
hur fjärran han var sin mor. Hela vägen hade
han längtat efter henne, längtat, så att alt, som
funnits emellan dem, synts honom smått. Och nu
var skiljemuren där igen, hög, ogenomtränglig,
oöfverstiglig som förr. Han visste ej, hvad han
skulle säga. En outsäglig ångest sammanpressade
hans bröst.
— Kära, kära mamma, sade han.
Orden läto så klanglösa i hans egna öron, och
ändå kände han dem så djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
