Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•335
en sak — att vi kunna hjälpa hvarandra att bära
hvardagslifvet utan att förkrympas. Och det är
det, som det kommer an på. Jag drömmer inte,
jag längtar inte, och all min gamla irritation är
som bortblåst. Hvarje dag, som kommer, är en
present, som jag är glad åt ocli riktigt sträcker
ut händerna efter. Ty öfver hela verlden kan
lifvet lefvas och lefvas lyckligt. Det fins saker,
som göra lifvet odrägligt och omöjligt. Det vet
jag också. Men det få vi tala om en annan gång.
Hvad jag vet är, att jag ej längre behöfver gå
och trefva i mörkret för att få rätt på min
»personlighet», eller hvad det heter.
Om du visste, hvad jag känner, när jag
vaknar om rnornarna och ser min lilla tös sofva ett
stycke ifrån mig. Jag smyger min väg, tyst, för
att inte väcka henne och gar ner på kontoret.
Och när jag se’n träffar henne vid frukosten, och
hon kommer och flyger emot mig och kysser mig,
då skrattar hon och säger, att hon hafi så roligt
åt mig, medan hon sof. Tv hon hörde, hur jag
försökt att gå tyst, och ändå smäller jag så
förfärligt i dörrarna. Sedan äta vi frukost, och hela
tiden vid mitt arbete tänker jag sedan på, att jag
har någon att träffa vid middagen, antingen jag
går omkring i smedjorna eller står och synar järn
eller sitter på kontoret- och skrifver. När humöret
faller på oss, leka vi och skratta som barnungar,
och jag har lofvat flickan att lägga in om äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
