Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medgifver det. Den friska omedelbarhet, med hvilken
han gifver luft åt sina sympatier och antipatier,
sin beundran och segerstolthet eller sin indignation
och afsky, denna friskhet och naivetet i
uppfattningen få vi taga som en ersättning för hans brist
på djup och konstfärdighet.
Och vi böra ej heller stöta oss därpå, att
författaren i allo visar sig vara ett barn af sin tid,
och att han särskildt i religiöst och sedligt afseende
icke höjer sig öfver mängden af sina samtida.
Enligt hans oförtäckt uttalade tro, är den kristen
säkrast om himmelriket, som slår ihjäl de flesta
hedningarne eller gifver de största gåfvorna åt kyrkor
och kloster samt i utbyte får de flesta själamässorna.
Efter hans åsikt kunna hos en furste tapperhet,
höfviskhet och frikostighet öfverskyla många fel;
och hos furstetjänaren är, menar han, obrottslig
trohet mot härskaren den förnämsta dygden.
På dessa hans grundsatser beror det också, att
hans skildring af berättelsens hufvudperson, hertig
Erik Magnusson, har blifvit ganska partisk. Ty
författaren har — efter allt att döma — varit en af
hertigens män. Det är väl äfven efter denne hertig,
andre sonen till Magnus Ladulås, som man i nyare
tid gifvit hela poemet namnet Erikskrönikan.
Namnet kunde visserligen också vara taget från den
konung Erik (»halte och läspe»), med hvilken
berättelsen börjar; men denne konung Erik blir, som
vi få se, blott helt kort omtalad.
Hufvudinnehållet, det, som blifvit utförligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
