Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Om Törgils Knutsson som riksföreståndare och om den ryska fejden (åren 1290—1301)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tidigt på den nästa morgonen blef det
rörligt bland hertig Eriks ståtliga och tappra följe af
riddare och riddares vederlikar. Först skulle de höra
mässan, och sedan läto de framföra sina hästar till
ridderliga öfningar. Hertig Eriks ädla skick och
hans höfviskhet kan ingen människa till fyllest
prisa eller beskrifva. Hans milda hjärta och hans
blida tilltal smyckade hans handlingar lika mycket,
som guldet pryder de ädelstenar, som infattas
däri. —
— Då dröjde ej heller konungen längre inomhus.
Öfver honom bars på fyra stänger en baldakin, den
skönaste, man har sett. Framför den plats, där
konungen höll stilla i mycken prakt, blid och
ståtlig, där såg man riddare och svenner rida fram,
en höfvisk skara. Mången häst rördes då af
sporren så hårdt, att han rusade fram i fyrsprång, och
den ena hästen störtade öfver den andra. Där var
också konungens broder, hertig Erik. Icke en gång
en ängel från himmelriket kunde skicka sig bättre
än han. Hvar man, som såg honom, bad Gud gifva
honom lycka. Han blef där slagen till riddare af
konungens hand, och efter honom många förnäme
män från främmande land. —
— Drottning Märeta ville ej hafva något annat
till morgongåfva, än att den fångne Magnus
Algotsson[1] skulle släppas lös. Än lefver mången, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
