Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Om Törgils Knutsson som riksföreståndare och om den ryska fejden (åren 1290—1301)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan råd än att gifva sig därunder eller ock flytta
bort för att komma i säkerhet. De samlade då en
väldig här. Först kom en liten skara och ville påla
igen åmynningen. Denna var så nära slottet, att
man ej hade mer än två mil dit, om man red, och
två sjömil, om man rodde. Då nu de, som voro på
slottet, sågo ryssarnas ridt, så ville de ej längre
bida, utan drogo sina rustningar på — knappt tjugo
tillsamman, så få voro de. De redo åstad och ville
taga reda på, hvad ryssarna hade för händer. De
visste ej af några försåt och trodde, att där ej fanns
några andra fiender i nejden, än de, som de sett rida
förbi. När de kommo till åmynningen, sågo de
intet folk där, utan allenast timmer, hugget och
draget dit, och pålar att slå ned i ån. Och som
de ej sågo till någon fiende, vände de om och ville
rida hem igen. Men hedningarna hade lagt ut
försåt och menade, att de ej skulle låta de kristne
komma tillbaka till slottet, utan de skulle taga dem
till fånga eller nedhugga dem i skogen. Där, helt
nära, höllo de. Tre bakhåll hade de ställt ut med
hundra man i hvart. De kristne anföllo raskt och
höggo sig igenom på de två första ställena. Vid
det tredje bakhållet blef herr Sten, som var anförare,
sårad. Men likväl kommo de igenom där också.
Ryssarna följde efter, och de kristnes hjälmar
klingade såsom städ, som man smider på. Mot stor
öfvermakt hade de kristne att strida. Men mången
ryss gjorde de skada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
