Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Om de första stridigheterna mellan Birger och hans bröder och om Törgils död (åren 1302—1306)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enrum sålunda till sin broder Erik: »En sak har
man bragt till mina öron. Jag säger eder blott,
hvad man sagt mig: att I akten att fara ut ur
riket och göra mig skada. Är detta sant, så sägen
mig det! Men om I viljen hafva fred med mig, så
gifven mig bref på, att I alls icke skolen göra något
emot mig, och sätten edert insegel på brefvet!»
Hertigen lät då skrifva ett sådant bref, och det blef
strax färdigt och var alldeles, som konungen önskade.
Men hade hertigen sagt emot konungen, så skulle
konungen hafva kvarhållit honom där. Så var det
öfverenskommet, och det var mycket nära, att det
hade gått så. —
— Nu foro alla dädan, hvar och en åt sitt håll,
och togo vänligt afsked från hvarandra. Folket
skingrade sig, konungen begaf sig till Visingsö, och
hertigarna redo till Rackaby.[1] Då kommo dit nya
bref och bud, att de skulle fara till konungen och
själfva försvara sig för de saker, som man talade
på deras bak. Herr Åbjörn och herr Arvid, de
förlitade sig ej fullt på konungens lejd, utan redo då
åt annat håll, dit hertigen uppmanade dem. —
— Hertigen kom nu och trädde inför konungen.
Han var skön att skåda; hans kläder slöto sig
väl kring hans kropp och alla hans lemmar; ädelt
och höfviskt förde han sig. Han hälsade
konungen med tillbörlig vördnad. Men konungen
svarade föga och harmset. Sedan vände han sig till
en biskop, som var där, och sade: »För du min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
