Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Om de första stridigheterna mellan Birger och hans bröder och om Törgils död (åren 1302—1306)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få ett äfventyr.» Herr Mattias vardt då glad och
skyndade strax till hertigen. »Tag icke saken så
lätt!» sade denne. »Jag skall säga dig, hur det är.
De hafva rifvit bron, allt virket har flutit bort, och
jag vet ej, huru du skall komma öfver.» Herr
Mattias svarade: »Om de så hade bränt hela bron,
så skall jag öfver, och därmed nog! Alltid finner
jag ett vad, så att jag kan söka upp dem i deras
läger.» —
— Nu valde han ut åt sig dem, han ville
hafva med sig, och de redo åstad. De hade en
lång väg att trafva. När de kommo till älfven, var
det så mörkt, att ingen såg den, som red närmast
framför honom. Älfven var både djup och bred och
mycket svår att rida i. Då ville några afbida
dagningen. Men herr Mattias svarade: »Vi skola
strax däran, och sedan får det gå, som Vår Herre
vill.» Deras hästar stundom vadade, stundom summo.
Och Gud hjälpte dem, så att de kommo öfver till
den andra stranden. För en man bar det så illa
till, att han drunknade i strömmen. Men de andra
läto ej uppehålla sig däraf. Deras fiender lågo
alla i en och samma by och hade där skydd för
regn och blåst. Alla riddarna lågo i en gård och
hade utsatt en stark vakt. Midt på gårdsplatsen
var en eld upptänd, och vid den stodo väktarna
och värmde sig. Rätt som det var, kom
ryttarskaran stormande in på gården. En af vakten
sprang då till den stugan, där herrarna lågo. Och
när hertigens män sågo, hvart han lopp, förstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
