173 (Om Erikskrönikan, ett historiskt epos från Folkungatiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Om det stora krigets senare skede, frederna m. m. (åren 1309—1313)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fredsmötena i Helsingborg och hvad på dem
beslutits angående Sofia af Werle, måste han dock
hafva känt. Hertigens utrikesfärd var väl också
allmänt bekant. Att författaren ej säger ett ord
om Eriks oridderliga uppförande mot prinsessan
Sofia, beror nog endast på hans partiskhet för sin
hjälte. (Om tiden 1310—13 jfr f. öfr. kap. X.)

Vi vända oss nu till fortsättnipgen af krönikans
berättelse. Sedan författaren omtalat, att hertig
Erik vid påsktiden näst efter kriget mot Norge
utbetalat solden till sina krigare, gifvit dem präktiga
föräringar, tillställt en lysande fest för dem i
Lödöse[1] och därefter låtit de utländska legotrupperna
fara hem, och sedan författaren därnäst, på sätt
som nyss nämndes, gjort ett meddelande om

[1] Skildringen af denna fest har jag ej velat upptaga i
texten för att icke afbryta redogörelsen för de storpolitiska
förhållandena. Men af en anledning, som strax skall nämnas,
förtjänar festbeskrifningen vår uppmärksamhet, och jag
återgifver den alltså här. »Hertigen fick,» säger krönikan, »mycket
lof af mången man för den höfviskhet, han lade å daga vid
detta gästabud. Han gjorde många af sina män till riddare
och skänkte dem, då de fingo fara hem, guld, silfver och
dyrbara kläder. Det gods är väl användt, som man gifver åt
dugande män, som väl kunna göra sig förtjänta däraf. De
tiggande (d. v. s. »lekarne») blefvo där alla rike. Sent
födes hans like, den milde hertig Erik, som har så
stor ädelhet (»dygd») med sig». — De sista (här spärrade)
orden äro märkliga, enär de genom användningen af
presens-formen (»har») synas angifva, att hertig Erik ännu lefde, när
detta stycke af krönikan författades. Huru denna sak bör
bedömas, skola vi tillse i kap. X.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/erikskron/0185.html

		Om Erikskrönikan, ett historiskt epos från Folkungatiden / 173 (1899) Author: Gustaf Cederschiöld Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|