Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade uppskjutit striden längre, så hade bönderna
blifvit honom för många. Härarna drabbade nu
samman och stredo tappert. Dagen gick, och
natten kom. Då lät konungen sätta eld på byn, för
att hans folk skulle bättre se att strida. De
stackars bönderna blefvo då slagna. De hofmän, som
voro med dem, blefvo fångna, några sårade. Af
bönderna nedhöggos många. Men en ung riddare,
som hette herr Bo, — Gud gifve hans själ frid och
ro! — skaffade dem förlikning med konungen, så
att de, som lefde kvar, fingo draga hem i fred.
— Konung Birger drog sig också tillbaka
(nämligen till Östergötland) och lade in sitt krigsfolk i
köpstäderna och väntade nu att få en lugnare tid. —
— De af hertigens män, som lågo utanför
Nyköping, fingo höra, hur illa det hade gått bönderna
i striden, och blefvo mycket missmodiga däraf.
Då hände det sent en afton, att en hop bönder
skulle, såsom de plägade och voro tillsagde, föra
kost dit, där hertigens män lågo. Men konungens
män föllo öfver bönderna, togo kosten från dem och
drefvo dem tomhändta hem igen. —
— Snart uppstod åter en strid, som kostade
många gods och lif. Det var herr Knut Porse,
som kom öfver konungens män; de visste ej, att
han var så nära. Han stridde där med stor
mandom, och många af hans motståndare hade hellre
velat vara i Rom den gången. Det gick så, att
konungens män lågo under; den blef där död, som
det var förelagdt. Herr Knut och hans folk togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
