Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Erikskrönikan som historisk källa och som konstverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är nog troligt, att mången läsare tyckt dem
låta som prosa med rim, stundom till och med
klena rim. Men för sin tids fordringar har
krönikeförfattaren icke varit någon dålig versifikatör.
Metern är visst icke sämre än i Eufemiavisorna,
och rimmen äro något bättre, särskildt mera
omväxlande. Friheterna äro ungefär desamma:
rimmen äro stundom något orena, d. v. s. rimordens
språkljud äro icke fullkomligt motsvarande; detta
gäller i synnerhet den svagtoniga stafvelsen i
kvinnliga rim. Vidare få ord stundom sin ändelse
afstympad (eller, någon gång, förlängd) eller sin
tonvikt flyttad till slutstafvelsen, för att de skola kunna
användas till rim (t. ex. Erík, Judás).
Granskar man, huru författaren förstått att uti
versen inpassa det, han ville säga, eller själfva
innehållet, så torde man komma till den åsikten, att
han besitter en viss ledighet och behändighet.
Verserna gifva ofta hans mening med en kraft och
en skärpa, som verka anslående. Man kan nog se,
att författaren ingalunda har saknat anlag. Men i
de flesta fall har han synbarligen icke velat göra
sig mycket besvär. Han har alltför ofta nöjt sig
med den utväg att åstadkomma rim och meter,
som först erbjudit sig, äfven om denna varit
tarflig nog. Ordföljden har någon gång blifvit
konstlad och tillkrånglad, ännu oftare satsföljden, det
sistnämnda i synnerhet därigenom, att parenteser
inträda på ett sätt, som stör sammanhanget. Det
händer också, att satsförbindelsen blir vårdslösad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
