Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Erikskrönikan som historisk källa och som konstverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göstaf Hallmans skådespel Erik och Valdemar,
skrifvet omkring år 1730, David von
Schultzenheims femaktstragedi Thorkil Knutsson, utgifven
1812, vidare den år 1825 tryckta »prologen» Torkel
Knutssons dödsfest af Karl August Nicander,
hvilken för öfrigt efterlämnade ej mindre än fyra
»folkungadramer» i utkast. Berömdast af alla
dramatiska dikter med ämne ur Erikskrönikan äro
Bernhard von Beskows Torkel Knutsson (1836) och
Birger och hans ätt (1837); båda dessa stycken
åtnjöto äran att öfversättas af själfva Adam
Oehlenschläger, ej blott på danska, utan äfven på tyska.
De sista för mig kända dramatiska bearbetningarna
af krönikans berättelse utkommo år 1864, nämligen
Ludvig Josephssons Folkungalek. Första delen.
Håtunaleken och finnen Theodor Lindhs stycke
Konung Birger och hans bröder.
Att så många af våra dramatiska författare valt
sig ämnen ur Erikskrönikans skildring af
folkungarnas brödrastrider, torde väl få anses intyga, ej
blott att dessa brödrastrider i och för sig äro
lämpliga för dramatisk behandling, utan ock att de i
krönikan äro framställda på ett sådant sätt, att de
alltjämt inbjudit dramaturgerna till nya försök. Om
nu dessa försök hittills icke burit några frukter af
högt och beståndande värde, så dela de ju samma
lott som nästan all annan svensk dramatisk
diktning, — men skulden ligger icke hos Erikskrönikan.
Ej heller några episka diktverk af betydenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
