- Project Runeberg -  Eristiska blad /
49

(1852) [MARC] Author: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jectiva, den objectiva realiteten integrerande, sidan af sitt
väsende1), samt i religionen och vetenskapen, genom
mennisko-anden, kommer till medvetande af sig sjelf och sin verksam^
het2). Kort sagdt: såsom andlig substans dirimerar sig ideen
i sig sjelf och ett vetande, för hvilket den är till såsom
sådan9), i den (företrädesvis s. k.) oändliga ideen och det, till
än form ändliga, eller det menskliga subjectet — eller, då
det är ändligt, en mångfald af sådane4) — för hvilket den
är till såsom det absoluta varat och genom hvilket den är
till (lör sig sjelf eller) såsom person. Endast identiteten af
dessa hans båda sidor, af hans objectivitet — hvari han
företrädesvis kallas Gud — och hans subjectivitet, utgöra
Gudoms-begreppets verklighet5).

Det är följaktligen ej derföre, att Gudomligheten i sig
är concret, som naturen, sub aeternitatis specie betragtad/och
den ändliga anden måste tänkas såsom momenter i hans
personlighet; först derigenomy att han öfvergår till denna
phas-nomena verklighet sjelf, såsom sådan, och sätter sig , såsom
ändlig6) blir han det concreta vara, som slutligen i sin
församling kommer till existens såsom ande7), och såsom
menni-ska är omedelbart praesent och verklig Gud8). Visserligen

1) ttciis pk. 11, "dd. m, 210, 223.

2) P. a. st. 1. sid. 200, il, sid. 192. »Sonderbar, säger Snkllman,
kömmt es uns aucb vor, wie man das Hegelsche: die Substanz ist Subjecl,
jc and ers babe verstehen’können«: p. a. st. sid. 241.

3) Encycl. 111 sid. 440 (g. 554); Rcl.s Pk. 11, sid. 248; hvarigenom
den positiva religionen uppkommer, emedan anden ej genast inser
identiteten mellan sig och ideen: p. a. st. I sid• 54.

4) P. a. st. 11, sid. 3i3.

5) P. m. st. 1 sid. 251, //, sidd. 93, 193, 209.

6) Se t. ex. p. «. st. 11 sidd. 251, 284, m. fl.

7) P. *. st I sid. 419.

8) Säger Mi Pk. l:e Aufl. II, sid. 253; i 2:e Aufl. förslgtigtvis

än dra dt till att »dat Menschliche ist, o. s. v. sid. 307. — Föröfrigt och
såvida det hör till, ja utgör andens begrepp, att vara till för en annan
Cp. a. st. #, sid. 47, m. fl. st); så ligger häri ett nytt skäl till, att Gud
endast såsom denna, enskilda menniska är verklig: endast såsom sådan har
ban, ej blutt sanning, utan ock visshet för det lindliga subjectet (d. ä. för
sig sjelf såsom ändligt subject): p. a. st 11. sid. 248, jfr. sid. 51. —
Härmed äro föröfrigt alla de svårigheter, i afseende på öfverensstämmelsen
med Hegels system, lösta, hvilka Mag. Borelius vill se i Michblbts
påstående: att Gud skulle vara blott det allmännaevigt sig förverkligande
Gudomsbegreppet (p. a. st. sidd. 46, ff.). Vill Mag. Boäeuus holdre haf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eristiska/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free