Eskimålif / 25 (1891) Author: Fridtjof Nansen Translator: Ernst Lundquist With: Otto Sinding - Tema: Greenland Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Kajaken och kajakredskapen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarigenom det är borradt ett hål till att blåsa
upp blåsan och som täppes med en liten
träplugg.

Blåspil.

Från denna blåspil har möjligen eskimåens
viktigaste jaktvapen — den sinnrika harpunen
med lina och fångblåsa — utvecklat sig. För
att kunna fånga de större liafsdjuren, har man
efterhand gjort pilens blåsa större och större;
men snart har man fått olägenheter af, att
detta orsakade för mycket luftmotstånd för att
pilen skulle kunna kastas långt och med kraft.
Man skilde den då från pilen och lät den endast
vara förenad med dennas spets genom en lång
och stark lina, harpunremmen. Harpunen, som
gjordes större och tyngre än den ursprungliga
pilen, kastades hädanefter ensam, men släpande
remmen efter sig. Blåsan, som är fäst vid
dennas andra ända och som blef liggande på
kaja-ken, kastades först ut, sedan djuret var träffadt.

Denna harpun är med hela sin sinnrika
byggnad jämte kajaken det yppersta, som den
eskimåiska intelligensen har frambragt[1].

Dess skaft göres i Grönland af rödt flytträ
— ett slags furu från Sibirien —, som är tyngre
än det hvita flytträet, hvaraf de mindre och
lättare kastvapnen förfärdigas. I främre ändan
är skaftet försedt med en stark ocli tjock
benplatta, framför hvilken det sitter en vanligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>