Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
NIONDE KAPITLET.
eller ej, då han icke skall lefva tillsammans med honom.
Han finner det sålunda ej alltid strida mot sina intressen
att tillägna sig litet af den främmandes egendom, så framt
det kan vara honom till någon nytta.
Isynnerhet de första européerna, som kommo till
landet, ledo mycket af detta. Att eskimåerna stulo från
dem, kan man dock knappast förvåna sig öfver, då man
betänker, huru de europeiska expeditionerna uppförde
sig där uppe i början, sedan landet blifvit upptäckt på
nytt. De plundrade ofta de infödde, skändade deras
kvinnor och det värsta af allt, lockade dem till sig
ombord, hissade segel och togo dem med sig till Europa
som fångar. Eskimåerna hade sålunda från början
knappast någon orsak att anse oss som vänner. Att stjäla
eller röfva från främmande tyckes för öfrigt vara allt
annat än oförenligt med den europeiska moralen, om vi
få dra slutledningar af det sätt, hvarpå vi uppträda mot
de infödda i Afrika och på andra håll.
Till det ofvan anförda kommer naturligtvis också
det, att vi äga ett öfverflöd i jämförelse med eskimåerna.
De tycka därför, enligt sin moral, att vi böra kunna afstå
litet, och då vi icke göra det, är det emedan vi äro snåla
och själfviska, och att stjäla det, som med rätta
tillkommer en, kan knappast vara någon stor synd.
Efterhand som européerna ha slagit sig ner i landet
och upphört att anses som främmande, har detta för:
hållande ändrat sig, och tjufveri till ocli med från dem
är nu sällsynt. Af sådant, som de anse icke kan saknas,
tror jag dock att de infödda fortfarande snatta, när
tillfälle erbjuder sig. Jag har sålunda sett till och med
hyggliga grönländare fylla sina fickor och vantar med
mjöl ur handelsbodens tunnor, utan att på minsta sätt
generas af att jag såg på dem. I detta fall tänkte de
väl som så, det är den kungliga grönländska handels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
