Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDRINGAR AF INFÖDDA. 151
mar, ty jag hörde ofta sådant sjungas på kolonivägen
om kvällarna, utan att det dock lyckades mig få fatt i
dem. Dels behandla sångerna också diverse händelser.
En allmän art är också barnsånger, hvaraf ofta diktas
särskilda för det och det barnet och som då skänkas detta
som ett slags födelsedagsgåfva af författaren.
Som exempel på grönländarnes sätt att berätta skall
jag här återgifva eskimåen Silas’ skildring af hans resa
från Umanak i Godthaabsfjorden till Ameralikfjorden
för att bistå de fyra af vår expedition, som blefvo kvar
där, sedan Sverdrup och jag hade rest till Godthaab.
Berättelsen är nedskrifven af Silas själf på hans
modersmål och utkom i den grönländska tidningen
»Atuagagd-liutit», som tryckes i Godthaab med ett nummer i
månaden. och som utdelas gratis till grönländarne. Den här
lämnade öfversättningen är välvilligt utförd för mig af
kolonistyresmannen Brummerstedt (Holstensborg) och är
så nära som möjligt ett ordagrant återgifvande af
originaltexten.
Denna berättelse är i all sin bredd ytterst
karakteristisk för grönländarnes hela sätt att berätta. Man
bör komma ihåg, att författaren är en vanlig infödd
fångare och jägare, som ej erhållit någon annan uppfostran
än den hvarje man nu får där uppe.
Berättelse
om de européer, som ha genomfarit Grönland från öster
till väster öfver inlandsisen, samt deras ankomst till
Amera-likfjorden och Godthaab (skrifven af Silas från Umanak).
Jag vill först berätta om vår resa till Korkuk. Vi
grönländare, som bo i fjordarna, äro mycket ifriga med att
passa våra räffällor, emedan vi genom försäljningen af
skinnet få litet pangar att röra oss med. I slutet af september
månad reste vi, 4 man starkt, in till Korkuk, nämligen jag,
Peter, David och min fosterson Conrad, den sistnämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
