Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att de komma i beröring med hedningarne från
ostkusten.
År 1885 lämnade jag Augpilagtut. Jag är icke riktigt
säker på, att det icke äfven vid Pcimiagdluk finns en och
annan familj, som ännu lutar åt björnvidskepelsen; men
det är åtminstone icke alla — Isaks icke det ringaste; och
hvad andra ställen beträffar, som t. ex. här uppe vid
kolonien, så har man knappast ens hört talas om de här
omtalade sedvänjorna.
Jag var okunnig om dagen, då de skulle koka sitt
björnhufvud, och blef därför öfverraskad af den plötsliga
bjudningen att komma och äta med. Jag skar utan vidare
af trynet, men nu fick jag minsann höra ord och inga visor,
och de ryckte det genast ifrån mig. Men häröfver blef jag
nu onekligen något förnärmad och sade dem rent ut, att
jag icke trodde ett grand på allt det här, äfven om de
ansågo mig för aldrig så dum; men de försäkrade allvarsamt,
att jag då heller aldrig skulle komma att fånga någon björn,
hvarpå jag återigen svarade, att cletta sannolikt skulle slå
in, då jag nämligen var så närsynt, att björnen skulle kunna
slicka mig, innan jag någonsin finge sikte på den.
Där finnas äfven andra sedvänjor, bland annat följande:
se de spår af björnen i snön, så äta de litet af det samma
för att tillförsäkra sig fångsten för den händelse björnen
skulle vända samma väg tillbaka. Små gossar få njurar
af fångade björnar att äta för att göras starka och modiga
till björnjakt. Likaledes äro de under de omtalade fem
dagarna försiktiga med att icke frambringa klingande ljud,
emedan björnen icke lär tycka om klingklang.
Mathæus sacle, att den björn jag här hade sett honom
fälla var hans elfte och att han alldeles icke hade varit
.rädd för denna, emedan han här hade haft sin bössa att
använda; men förr en gång, då han likaledes hade sett en
komma kraflande uppåt stranden, hade han sprungit på
honom med bara länsaren. Men huru länge sedan det var,
det kom han icke längre ihåg, sade han.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
