Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Vikingen af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
13 j
Bekymren med lienne städs bosätta sig;
Men sorgen, hon känner ej vikingens stig
Uppå hafvet.
Och åter.bland kämpar jag spejande stod
Efter skepp i det fjerran blå.
Kora vikingasegel — då gälde det blod:
Kom krämarn — så fick han gå.
Men blodig är segren den tappre värd,
Och vikingavänskap, den knytes med svärd
Uppå hafvet.
Stod jag mig om dagen å gungande stäf,
I glans för mig framtiden låg,
Så rolig, som svanen i gungande säf,
Jag fördes på brusande våg.
Mitt var då hvart byte, som kom i mitt lopp,
Och fritt, som omätliga rymden, mitt hopp,
Uppå hafvet.
Men stod jag om natten å gungande stäf,
Och den ensliga vågen röt,
Då hörde jag nornorna *) virka sin väf
I den storm genom rymden sköt.
Likt men’8kornas öden är böljornas svall:
Bäst är vara färdig för medgång som fall
Uppå hafvet.
1) "Nornorna", Mete 8 gudinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
