Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - Birger Jarl och Sigrid den fagra (dialog) af F. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
’ Eterneller oeh Vårblommor.
Dig fängslar som eländig skändare
Och sänder dig i jern till Bjälbojarlen,
Att straffas för din låga, usla lögn!
JBirger
(afsides, betraktande beune med beundran).
Vid himmelen! hon öfverraskar mig!
Jag aldrig sett en mera fager qvinna,
Och modig är hon som en sköldemö!
(med förändradt sätt, till Sigrid)
Och huru föreställen I er jarlen?
Tron I kanhända, att han ej är vred
För det hans broder ined hans vilja gäckats?
Sigrid.
Väl kan jag tänka mig att vred han är,
Men då är vreden lejonets, — ej ulfvens! —
Väl har jag förestält mig att han kunde
Till brödren komma för att hålla räfst;
Men klädd i magtens, ålderns majestät,
Och icke med den vilda vredens åskmoln
Uppå sin panna, som en våldets man! —
Väl har jag tänkt mig att i lagens mantel
Se honom träda hög inom vår dörr
Och förebrå mig arma, att jag vågat
Den mannen älska, som mig räddat har
Från skymf och död, och som har lyftat mig
Från fattigdomens hydda upp till borgen.
Men om han kommit så, jag ville böjt
Mig för den store mannen, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
