Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan kallas själens och kroppens helsa, och de seder, som befordra
denna, äro att betrakta som goda seder. Ett ondt är deremot
en förderflig sinnesnjutning, och de seder, som befordra denna,
äro dåliga. Ett annat sådant godt ändamål är allmänt välstånd,
och det finnes goda seder, som befordra detta, medan det å
andra sidan finnes dåliga seder, som motverka det och befordra
ett motsatt tillstånd, till hvars uppställande såsom ändamål
frestelser af olika beskaffenhet kunna uppstå. För den menskliga
odlingen är det af påtaglig vigt, att goda seder införas och
utbildas så väl i de särskilda menniskornas lif som i det
menskliga samhällslifvet.
Af det nu anförda framgår väl, att mensklig sed icke kan
vara utan betydelse för menniskans sedliga lif, men dermed är
dock icke gifvet, att det inom sjelfva det sedliga lifsområdet
finnes en sed, som omedelbart är en form för det sedliga lifvet
sjelft och såsom sådan är etisk sed. Det sedliga lifvet kan icke
framträda hos menniskan förr än hennes själslif vunnit en viss
grad af utveckling, en viss grad af medvetenhet och frihet samt
af innehållsrikedom och ordning inom sin medvetenhets och sin
frihets område. Det kan då sättas i fråga, om seden hör tilll
formerna för detta lägre själslif, men icke är en af det sedliga
lifvets egna former. I likhet med allt förnuftigt skiljer sig det
sedliga lifvet, när det framträder såsom aktuelt, från det sinnliga,
och motsatsen mellan dessa båda arter af lif är så genomgripande,
att man icke kan taga för gifvet, att en form för den ena arten
äfven är form för den andra. Det kan också synas tvifvelaktigt,
huruvida den frihetsgrad, som kan tillerkännas seden, har eller
icke har den höjd, som måste fordras af hvarje det sedliga
lifvets form. Det måste således undersökas, om det finnes någon
i egentlig mening etisk sed.
I en föregående afhandling[1] hafva vi ställt den goda seden
vid sidan af dygden och pligten. Denna sammanställning har
sin historiska anledning och utgångspunkt i Schleiermachers lära
om de s. k. etiska formalbegreppen och närmast i den af Boström
efter Bibergs föredöme gifna framställningen af denna lära.
Enligt Boström äro de tre etiska formalbegreppen dygden, pligten
och opus morale. Dygden är den sedliga viljans konstanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
