Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktande den högre syftning, som ligger deri, att det etiska
vetandet skall vara den naturliga frukten af dygden, är dock icke
derigenom något annat innehåll i vetandet än det sinnliga
uppvisadt.
Instinkten kan dock icke vara blott den rent sinnliga sidan
af den sinnligt förnuftiga menniskan. Ar menniskan till sitt
begrepp ett sinnligt förnuftigt väsende, så måste äfven hennes
instinkt vara sinnligt förnuftig, icke uteslutande sinnlig. Att så
är visar sig deraf, att det hos menniskan finnes instinktmässiga
yttringar eller funktioner, som omedelbart tillhöra hennes
personliga lif. Sådana funktioner pläga hänföras till den förnuftiga
praktiska känslan eller förnuftsinstinkten. Hvad sedligheten
särskildt angår betecknas den i henne liggande förnuftsinstinkten
med benämningen moralisk känsla i vidsträckt bemärkelse.
Tillvaron af en sådan känsla röjer sig vid den sedliga karakterens
val af bestämningsgrunder, som öfverensstämma med förnuftet,
enär detta val icke kan företagas blott med ledning af förståndet,
utan behöfver ledning äfven af en känsla, hvilken för att kunna
gifva sådan ledning måste vara en känsla af ett förnuftigt
innehåll, som tjenar till bestämningsgrund vid valet. Denna ledande
känsla eller instinkt är då en sida af sjelfva den sedliga
karakteren. På samma sätt visar sig behofvet af samvetets ledning i
fråga om det rätta handlingssättet. Samvetet är ock en sida af
den sedliga viljan såsom sedelag. Äfven den känsla af
tillfredsställelse eller lycksalighet, som åtföljer opus morale, måste
omedelbart hänföras till menniskans personliga lif och fattas såsom
en sida af den sedliga viljan såsom menniskans högsta goda.
Sådana lifsyttringar som aktning, lydaktighet och kärlek äro
tydligen i eminent mening omedelbart personliga och praktiska,
men i dem ligger en praktisk känsla, utan hvilken de icke kunna
vara till. I det sedliga lifvet äro de i sin känsloform väsentliga
momenter. Men häraf följer icke blott, att den menskliga
instinkten måste vara sinnligt förnuftig, utan äfven att det lika
väl måste finnas instinkter, som hafva förnuftigheten till sin
hufvudbestämning, som det finnes instinkter, som hafva sinligheten
till sin hufvudbestämning. De förra kallas efter sin
hufvudbestämning förnuftiga och utgöra organiska momenter i
förnuftsinstinkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
