Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skam att hafva blifvit behäftad med densamma, hvadan
en sådan person i det längsta försökte dölja sin sjukdom.
Då de hygieniska förhållandena voro mycket dåliga, då
trångboddhet och osnygghet nästan öfverallt var rådande,
bidrog äfven detta till sjukdomens spridande.
Läkarna framhöllo, att kraftiga åtgärder måste
vidtagas för att bekämpa densamma. Enligt en instruktion
för »Provinsialdoktorer» af 1774 voro dessa skyldiga att
företaga resor i landsorten för att upptäcka och bota
farsoter och svåra sjukdomar. Dylika resor med därmed
förenade sundhetsvisitationer för att upptäcka de af syfilis
angripne, företogos ej sällan, och exempel finnas, att
hundratals personer under en sådan resa blifvit undersökta,
huruvida de voro smittade eller ej.
Men alltid uppstod då den frågan: hvar kunna
behandla dem, som funnits behäftade med syfilis? Läkarna
framhöllo nödvändigheten af fri sjukhusvård, men i brist
på verkliga sjukhus anordnades s. k. ambulatoriska
sjukhus, d. v. s. uthusbyggnader och dylikt inreddes under
sommaren till ett slags sjukhus, där åtminstone en del af
de sjuka då kunde behandlas; men under vintern, när det
var kallt, fanns ej ens denna möjlighet att kunna lämna
lämplig vård åt de sjuka.
1785 föreslog Collegium medicum, att en mängd löst
folk skulle underkastas sundhetsvisitation, men förslaget
ledde ej till något beslut. Först 1812 utkom ett kungl.
cirkulär, i hvilket stadgades, att, utom dessa förutvarande
allmänna sundhetsundersökningar, dylik undersökning skulle
ske å lösa personer, anställda å värdshus, å lösa kvinnor,
som medföljde till marknader, å personer, som begåfvo
sig till sillfisket, å kringvandrande gesäller, handlande
m. fl. Svårigheten blef dock fortfarande att finna
möjlighet att behandla dem, som upptäckts vara smittade.
1815 hade riksdagen beslutit upptagandet af en liten
afgift å hvarje mantalsskrifven person; denna skulle inom
hvarje län användas till veneriska smittans utrotande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
