Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gröna vårtbitaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
i sommar blivit nästan vanlig. Utan att gå utan-
för min lilla inhägnad finner jag så många vårt-
bitare jag kan önska mig. Om kvällarna hör
Jag dem musicera i alla snår. Låt oss alltså draga
nytta av denna lyckliga omständighet, som kanske
inte kommer igen.
Redan i juni månad har jag ett tillräckligt antal
vårtbitarpar installerade under en kupa av metall-
trådsväv, som står på ett fat med sand. Det
är minsann en präktig insekt, helt ljusgrön med
två vita strimmor på sidorna. Med sin vackra
växt, sina smärta proportioner och sina stora,
genomskinliga vingar är den en av våra finaste
gräshoppor. Jag är förtjust åt mina fångar.
Vad skola de lära mig? Vi få väl se. För till-
fället måste de ha mat.
Jag bjuder mina fångar salladsblad. De bita
i dem, men taga för sig mycket måttligt och med
ett visst förakt. Jag ser snart, att jag har att
göra med ganska ljumma vegetarianer. De måste
ha annan föda, tydligen animalisk. Men vad?
En lycklig tillfällighet hjälpte mig på traven.
I daggryningen, då jag gick av och an utanför
min dörr, föll någonting med ett gällt, skärande
ljud ned från närmaste platan. Jag skyndar
fram. Det är en vårtbitare som håller på att äta
upp en cikadas bakkropp. Cikadan gnisslar och
sprattlar förgäves. Den andre släpper inte taget,
borrar in sitt huvud i hennes inälvor och sliter ut
dem i små munsbitar.
Nu visste jag vad jag behövde veta. Anfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
