Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmerbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAA NE
66
med sinnesförmögenheter så torftigt utrustade
larv ger oss med sitt förutvetande åtskilligt att
tänka på. Han vet, att den blivande insekten
inte skall vara i stånd att bana sig väg genom
eken, och han företager sig på eget bevåg att be-
reda den en utgång. Han vet, att timmerbaggen
i sin egenskap av stel, pansarklädd varelse skulle
vara oförmögen att vända sig om för att komma
till cellens öppning, och han iakttager noga att
somna in i puppsömnen med huvudet åt dörren.
Han vet, att puppan är fin och ömtålig, och där-
för tapetserar han gemaket med mjuka bonader.
Han vet, att missdådaren sannolikt skall bryta
sig in just under den långsamma förvandlingspro-
cessen, och för att hejda hans framfart samlar
han i sin magsäck en kalkhaltig sörja. Klarsynt
skådar han framtiden, eller rättare sagt, han
handlar, som om han kände den. Varifrån har
han då fått bevekelsegrunderna till sina hand-
lingar? Det är för visso inte genom sinnenas er-
farenhet. Vad vet han om utomvärlden? Jag
säger det än en gång: inte mer än en tarmstump
kan veta. Och denna varelse, som knappast har
några sinnen, förvånar oss! Det är skada, att
den skicklige logikern inte i stället för att tänka
sig en staty, luktande på en ros, tankt sip dem
begåvad med någon instinkt. Hur snart skulle
han inte ha insett, att djuret, människan däri
inbegripen, utom sinnesförnimmelserna har vissa
själsliga resurser, vissa medfödda och inte för-
värvade anlag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
