Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln - Äggläggningen - Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
gar sig. Denna lycosans dumhet förvånar mig.
Skulle hon låta narra sig av korkens mjukhet? Jag
ersätter korkkulorna med bomullstussar eller pap-
perskulor som med några trådband bibringas rund
form. Både de förra och de senare tagas för gott
i stället för den verkliga säcken, som jag avlägsnat.
Skulle detta misstag kunna bero på korkens ljusa
färg, som liknar silkesklotets, när det är nedsölat
av litet jord, eller papperets och bomullens vita färg,
som liknar det rena klotets? Jag ger lycosan i stället
för hennes egen produkt ett silkesnystan av vac-
ker, röd färg, den mest i ögonen fallande av alla
färger. Denna egendomliga äggsäck mottages och
vaktas inte mindre svartsjukt än de andra.
Familjen.
I tre veckor eller längre bär lycosan sin vid
spinnvårtorna fasthängande äggsäck. Denna som
vi nyss sett så dumma moder, som nöjer sig med
att släpa omkring vad som helst, skall emellertid
förvåna oss med sin självuppoffring.
Antingen hon kommer upp ur sin brunn för att
luta sig mot brunnskaret och sola sig, eller hon
plötsligt störtar sig ned i sin källare, om fara är å
färde, eller hon strövar omkring, innan hon riktigt
sätter bo, lämnar hon dock aldrig sin kära äggsäck,
hur besvärlig bördan än är vid strövtågen, klätt-
ringarna och sprången.
Mot slutet av sommaren erbjuda alla de bosatta
gamla eller unga lycosorna, antingen de äro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
