Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Telegraftråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FA SS Ar oa SSR
176
den helt och hållet, man ser blott bakkroppens
rundning, som tillspärrar öppningen. FT
På detta sätt inkrupen 1 Sitt DO sen epeiran
säkerligen inte’ sitt nät. Även om hon ägde god
syn i stället för att vara närsynt, skulle det dock
vara omöjligt för henne att se, när bytet kommer.
Skulle hon under denna ljusa del av dygnet avstå
från jakt? Visst inte. Lät oss fortfarande” be:
trakta henne.
Sällsamt! Ett av bakbenen är utsträckt utan-
för det av blad bildade boet, och just vid yttersta
ändan av detta ben slutar signaltråden! Den
som inte sett epeiran i denna ställning med tele-
graftråden så att säga i handen, känner inte till
en av detta djurs märkvärdigaste uppfinningar.
Kommer ett villebråd, blir slumreskan genom sitt
ben genast underrättad om dallringen och skyndar
till. En gräshoppa, som Jag själv lägger i nätet,
sänder henne denna angenäma signal. Om hon
är belåten med sitt byte, så är jag ännu mer be-
låten med vad jag fått lära mig.
Ännu ett ord. Nätet sättes ofta i rörelse av
vinden. De olika delarna av stommen, som skakas
och ruskas av vindfläktarna, meddela naturligt-
vis också sina dallringar till signaltråden. Dock
lämnar epeiran inte sitt bo, utan förhåller sig
likgiltig för nätets svängningar. Hennes appa-
rat är alltså bättre än en klocksträng, som motta-
ger intryck och sänder dem vidare, den är en tele-
fon som kan, liksom vår, överföra de dallringar
av luftmolekylerna, som äro upphov till ljudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
