- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
79

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwashkvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


tala om ’Hundöronen’ och dem från Little Salmons
och Missions. Där hade samlats drygt ett halvt
tusental infödingar för att fira Tillys bröllop, och där
fanns inte en vit man på tjugu mils avstånd.

Ingen tog vidare notis om mig, för jag hade svept
filten om huvudet, så att mitt ansikte var dolt, och
jag vadade upp ända till knäna bland hundar och
ungar, tills jag kom ända fram till förgrunden. Festen
försiggick på en stor öppen plats mellan träden; där
brann väldiga eldar, och snön var tilltrampad av
mockasiner så att den var hård som cement.
Närmast mig stod Tilly, prydd med pärlor och
scharlakanstyg, och midt emot henne stodo hövdingen och
hans förnämligaste män. Shamanen hade de stora
medicinmännen ur de andra stammarna till hjälp,
och jag ryste ända in i märgen åt allt det sattyg de
förehade. Jag överraskade mig själv med att undra,
vad folket i Liverpool skulle säga, om de kunde se
mig i den stunden; och jag tänkte på den ljushåriga
Gossie, vars bror jag klådde upp efter min första
resa, därför att han inte tyckte om att en sjöman
slog sig ut för hans syster. Och med Gossie i mina
tankar såg jag på Tilly. Det är allt en underlig
gammal värld, tänkte jag, för man kommer nog in på
vägar, som ens mor aldrig kunde drömma om, när
hon hade en vid sitt bröst.

Ja, så var det. Och när larmet var som värst,
när valrosshudarna dunkade och prästerna sjöngo,
sade jag till Tilly: ’Är du färdig?’ Du gode Gud!
Inte en sprittning i hennes kropp, inte ett ögonkast
åt milt håll, inte en enda rörelse. ’Jag visste du
skulle komma’, svarade hon långsamt och lugnt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free