Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vapnet inom räckhåll bredvid en massa remmar av
älghud. Med ytterlig viljeansträngning uthärdade han
åsynen av ärret, trädde snaran över den sovandes
huvud och drog till den genom att själv tynga på sin
ända av repet, medan han på samma gång fattade
bössan och riktade dess mynning mot Jim.
Jim Cardegee vaknade nära att kvävas och
stirrade förbluffad på de bägge stålpiporna.
»Var är det?» frågade Kent och lättade litet på
repet.
»Å, ni förbannade — uff...»
Kent tyngde på repet igen, och den andre
kämpade efter luft.
»Ni djäkla usl... Uff...»
»Var är det?» upprepade Kent.
»Vad?» frågade Cardegee, så snart han kunde dra
andan.
»Guldstoftet.»
»Vad för guldstoft?» frågade den förbluffade
sjömannen.
»Det vet ni nog — mitt.»
»Har inte sett skymten av’et. Vad tar ni mig
för? En kassakista kanske? Och vad skulle jag ha
kunnat göra me’t, det vill jag fråga?»
»Kanske ni vet’et, och kanske ni inte vet’et, men
i alla fall kommer jag att krama er strupe tills ni
vet. Och om ni rör ett finger, så skjuter jag er.»
»Herre du store!» stönade Cardegee, då repet åter
drogs till.
Kent släppte efter ett ögonblick, och då sjömannen i
detsamma gjorde en knyck med nacken som om det
skedde på grund av trycket, lyckades han lossa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
