Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjurskallige Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
kan du upptäcka nå’nting att hala repet över? Vad?
Kan du säga mig det?»
Nu läto de tre sina blickar mekaniskt glida ut
över isen och snön. Det var en enformig yta utan
alla kontraster och djärva konturer, flack och ödslig
— den tillfrusna sjön, den långsträckta sluttningen
till stranden, de låga kullarna i bakgrunden — och
över alltsammans ett ändlöst täcke av snö. »Inga träd,
ingen brant klippa, inga hyddor, inga telegrafstolpar,
ingenting alls», klagade Röde Bill, »ingenting högt
eller stort nog för att kunna förhjälpa en man på
fem fot att dingla med tårna över marken. Jag upp-
ger den här affären.» Han kastade en längtansfull
blick på den del av Jans kroppsbyggnad, som före-
nade huvud och skuldror. »Jag uppger den», upp-
repade han i bedrövad ton och vände sig till Lawson.
»Du kan så godt slänga ifrån dig repet. Vår Herre
har aldrig ämnat det här landet till vistelseort för
folk, det är då ett bottenfruset faktum.»
Jan småskrattade triumferande. »Jag tänker jag
går med till tältet igen och röker en pipa.»
»Skenbart kan du ha rätt, min käre Bill», sade
Lawson, »men en dumbom är du i alla fall, det är
också ett bottenfruset faktum. Det behövs att en
sjöman lär er saker och ting, era landkrabbor. Har
ni aldrig hört talas om en sax? Spärra då upp ögona
så får ni se.»
Sjömannen arbetade raskt. Från en hög av bråte
på den plats, där de hade dragit upp båten på hös-
ten, drog han fram ett par långa åror, som han band
tillsammans i nästan rät vinkel i närheten av årbla-
den. Där deras andra ända slutade, sparkade han
8. Hans fäders Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
