- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
144

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

»Men vi a dem överlägsna!» utbrast Hitchcock.
»Fyra vita män böra kunna reda sig mot hundra
gånger så många röda. Och tänk på flickan!»

Siegmund strök med begrundande min hundens
hals. »Det är just det jag gör — jag tänker på min
flicka! Hennes ögon ä’ blå som en sommarhimmel
och glitterglada som en sommarsjö, och hennes hår
är gult som mitt och hon har flätor så tjocka som
en grov mansarm. Hon väntar på mig därnere i ett
bättre land. Och hon har väntat länge, och nu då
jag har lyckan i sikte, skall jag inte kasta bort den.»

»Men jag skulle blygas att se in i en flickas blå
ögon och nödgas tänka på att en svartögd flickas blod
lådde vid mina händer», förklarade Hitchcock skarpt.
Ty han hade en nobel och ridderlig natur och gjorde
saker för deras egen skull, utan att stanna för att
väga eller mäta »för och emot».

Siegmund skakade på huvudet. »Du kan inte
göra mig till en galning, Hitchcock, och inte narra mig
att begå galenskaper för din dårskaps skull. Det hela
är ju bara en affärsfråga med klara fakta. Jag har
inte kommit hit till landet för min hälsas skull, och
för resten är det en omöjlighet för oss att röra ett
finger för saken. Om det är så som flickan säger,
så är det illa för henne, det är allt vad man kan
säga. Det är hennes folks skick och sed, och att det
just skulle hända nu, då vi finnas i närheten, det. . .
Men de ha gjort på samma sätt i tusen sinom tusen
år, och de skola göra det i alla kommande tider.
För övrigt äro de inte av samma ras som vi. Inte flic-
kan heller. Nej, jag håller med Wertz och Hawes, och...»

Hundarna morrade ilsket och kommo närmare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free