Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
krypande mannen, men denne låg alldeles orörlig.
Hunden kom närmare och vädrade, och han kom
ännu närmare, så att hans nos rörde vid det under-
liga föremålet, som ej hade funnits där innan mörk-
ret sänkte sig. Men då reste sig Hitchcock helt plöts-
ligt — ty det var Hitchcock — och högg med sin
nakna hand ett kraftigt tag om djurets raggiga hals.
Och hunden kände att greppet hade döden med sig,
och när mannen kröp vidare, låg hunden med bru-
ten nacke under stjärnhimlen. På detta sätt kom
Hitchcock till hövdingens tält. En lång stund låg
han utanför i snön och lyssnade till de innevarandes
röster och försökte utröna var Sipsu satt. Det var
tydligen många inne i tältet, och deras röster förrådde
häftig upphetsning.
Slutligen hörde han flickans röst, och han kröp
åt det hållet, så att endast älghuden skilde dem åt.
Sedan borrade han sig ner i snön, så att han små-
ningom kunde sticka in huvud och axlar under älg-
huden. När den varma luften därinnanför slog ho-
nom i ansiktet, låg han stilla och väntade med benen
och större delen av kroppen utanför. Han kunde
icke se någonting, och icke heller vågade han lyfta
upp huvudet. På ena sidan om honom låg en packe
hudar. Han kunde känna det på lukten, men han
kände efter med handen för att vara fullt säker. På
andra sidan snuddade hans ansikte emot en päls-
dräkt, som tydligen satt på en kropp. Det måste
vara Sipsu. Han önskade visserligen att hon skulle
tala igen, men han beslöt underkasta sig risken av
att ta för givet, att det var hon.
Han hörde hövdingen och medicinmannen tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
