Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid regnbågens fot - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
pengarna och även Davys och begav sig sedan åt den
ändan av ön som var högst och där en väldig fura
höjde sig över de övriga.
Männen vid hyddan hörde hans yxhugg och drogo
på munnen. Greenwich kom tillbaka efter att ha
gått tvärs över ön, och han förklarade, att de voro
instängda. Det var en omöjlighet att komma över
sundet. Den snöblinde började sjunga, och de övriga
instämde:
»Kan sanning det vara?
Vad tro ni om det?
Bedrar han oss bara?
Kan sanning det vara?»
»Det är då riktigt syndigt», jämrade Davy, i det
han lyfte upp sitt huvud och såg de slungade ved-
träna dansa omkring i de sneda solstrålarna, »om all
min präktiga ved skall fördärvas.»
»Kan sanning det vara?»
ljöd sången på nytt.
Dånet från floden upphörde plötsligt. En under-
lig stillhet rådde. Isen hade slitit sig loss från strän-
derna och flöt nu högre på vattenytan, som var i
stigande; uppåt steg den snabbt och tyst, väl sina
tjugu fot, tills de stora flaken stötte mot strandban-
kens krön. Den nedre och lägre delen av ön var över-
svämmad. Sedan drog den vita drivisen helt lugnt
med strömmen. Men bullret tilltog med farten, och
snart skakade och skälvde hela ön under ismassornas
rasande angrepp. Väldiga isflak, som vägde hundra-
tals ton, slungades under trycket i luften som ärtor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
