Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
usla lador, där man tröskade säden, och hvilkas väggar
bildats af i hvarandra flätade grenar, samt genom hvilkas
ofantliga portöppningar man såg vidsträckta loggolf;
kyrkor, somliga uppförda af tegel och öfversmetade med
ett tunt gipslager, som började lossna, andra af trä,
på sin högsta punkt prydda med rostiga kors och
omgifna af dåligt underhållna kyrkogårdar. Arkadi kände
sitt hjärta småningom sammanpressas. Det tycktes vara
en egendomlig tillfällighet, att alla de bönder, som kommo
i deras väg, hade ett ömkligt utseende och redo på små
hästkrakar; de pilträd, som kantade vägen[1], påminde
med sin afskalade bark och sina bräckta grenar om
tiggare i trasor; kor med ruggig hårbeklädnad, magra
och folkskygga, afbetade girigt gräset, som växte långs
med dikena. Man skulle kunnat tro, att der nyligen med
knapp nöd undkommit något rofdjurs mordiska klor;
anblicken af dessa stackars djur frammanade, midt på
en strålande vårdag, den hvita vålnaden af en ändlös
vinter, en hård vinter med dess frost och snöhvirflar.
»Nej», sade Arkadi till sig själf, »denna trakt är ej rik,
den fängslar icke genom något välstånd eller något spår
af träget arbete; det är omöjligt, att den kan få
förblifva i detta tillstånd, den måste få ett annat utseende;
men huru skall man komma därhän?»
Under det Arkadi anställde dessa betraktelser,
utbredde sig vårlandskapet allt skönare omkring honom.
Allt grönskade, allt befann sig i en tjusande rörelse och
gnistrade med guldglans vid en ljum och lätt vinds
ljufva andedräkt — både träd, buskar och örter; rundt
omkring höjde lärkorna sina ändlösa drillar; viporna läto
höra sina skrik, under det de sväfvade öfver de fuktiga
ängarna eller tyst sprungo på jordtufvorna; korpar, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
